Sista tiden har jag varit besatt av Tomkat. Helt absurt! Jag vet inte varför det just har blivit de jag är besatt av. Jag vill ha pengar, vara känd, leva ett intressant liv och vara störtkär! Tror iof inte att Tomkat har ett så perfekt liv som jag vill tro.

Jag tror att besattheten har sitt ursprung i att jag varit mammaledig i ett år. Inte har den kontakten med vuxna människor som jag har när jag jobbar. Jag är missnöjd med mitt jobb trots att jag har ett spännande jobb enligt andra och när jag väl var på jobbet förra veckan tyckte jag att alla där var dödstråkiga. Min sambo och jag bråkar bra mycket mer innan S kom. Varför är allt så trist!

Jag funderar dagligen på vad jag egentligen är ämnad att göra i detta liv?? Jag kommer aldrig på vad jag vill jobba med. Så jag går runt och är missnöjd istället. Men nu har jag ju en plan =)

inatt vaknade S bara 2 ggr. Det kan jag leva med.

Jag har en plan =) Jag har funderat och funderat hur jag vill att mitt liv ska se ut och nu har jag löst det. Eller inte. Jag har gått med i postkodlotteriet och tänkte vinna en massa pengar. När jag har vunnit ska jag ta tjänstledigt från mitt jobb och börja plugga till lärare. Jag slipper ta studielån. Jättebra! Sedan ska jag skriva färdigt boken jag håller på att skriva men aldrig blir klar med. Sedan är det resa, resa, resa som gäller!! Jag kommer att känna mig så fri! Det är planen!

S vaknade 10 ggr inatt!! Helt sanslöst. Vad fasiken ska man göra? Och hon börjar störtgråta om jag inte ammar henne. Men det blir väl bättre någon gång när hon är tonåring.

Idag är jag supertrött! S vaknade 6 ggr i natt för att amma! Helt sanslöst! Måste ordna detta på något sätt. Tur att boken jag beställt kommer snart. Då kanske vi kan vänja av henne vid att amma sig till sömns nätterna igenom. Hon som sov så bra förut. Ja ja är man småbarnsförälder så är man då är det väl bara att gilla läget vad gäller bristen på sömn.

Eftersom ingen vet att jag finns här kanske jag ska strunta i att tala om det för vänner. Nu kan jag ju verkligen skriva om mitt liv och vara anonym. Andra kanske vill läsa och det är väl fine. Men om jag öppnar dörren på riktigt in till mitt liv så kanske jag inte vill att mina vänner ska läsa det jag skriver. Hmm tål att tänka på.

Denna känsla är ungefär samma som när jag säger till min sambo. -Om jag inte har mobilen på så är det ingen som vet vart jag är. En rätt härlig känsla. Han blir skitirriterad när han inte får tag på mig.

Nu sover S. Jag borde också ta en tupplur för jag är så trött. Jag borde även plocka ur diskmaskinen, lägga in den smutsiga disken, städa bort högen vid min säng, plocka in alla böcker i våra nya tv-bänk, välja ut fotografier att framkalla och skriva kommentarer i fotoalbumen, lämna in mina glasögon för lagning och lite annat. Men men ibland har man inte lust.

Jaha jag som alltid undrat varför man vill lägga ut sitt privatliv på nätet ska börja blogga. Ska ge det ett försök och se om det känns bra. Tänkte att det kan ju faktiskt fylla några funktioner såsom att mina vänner kan läsa om vad som händer i mitt liv eftersom jag knappt hinner umgås med dem sen S föddes. Antar att det också fungerar som en typ av dagbok. Känns iaf roligt och det är väl huvudsaken.